Erfarenhet – vad är det?

Ungdom är ett övergående fenomen, erfarenhet ett tilltagande – sägs det. Men vad är egentligen tilltagande erfarenhet? Trial and error – det är av misslyckandena man lär sig? Kanske. Eller är den kanske helt enkelt bara resultatet av att man varit med om olika och ibland samma saker en massa gånger? Ett mer välfyllt minne som kan säga ”det där har jag varit med om förut”. Ja varför inte.

Ska jag våga mig på en egen definition som är realistisk utan att vara pessimistisk skulle det kanske kunna bli: det kvardröjande resultatet av tolkad delaktighet. Den är något jag varit med om, något som jag reflekterat över – varför det blev som det blev och i vad mån resultatet blev bra eller dåligt – och något som jag medvetet och ibland omedvetet bevarar i minnet. Och det är väl poängen – tar fram som en sorts spegel i liknande situationer som vägledning eller varning.
En del har större förmåga än andra att tillgodogöra sig sådan erfarenhet. Och förmågan att använda sig av den växlar för de flesta över tid. ”Tänk att man aldrig lär sig…” dyker alltför ofta upp i huvudet.

Historia och användningen av historia kan kanske sägas vara kollektiv erfarenhet. Vi är ärligt talat inte särskilt duktiga på att lära av historien. Ropet ”Aldrig igen” har ofta klingat ohört och våld, övergrepp och dödande upprepas hela tiden.
Ändå, ändå, vår uppgift är att påminna och uppmuntra varandra att aktivt minnas och ta lärdom av vad vi minns.

Det här inlägget postades i Historiemedvetande och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.