Sista dagen på studieresan

Sista dagen i New York efter en intensiv studievecka. Intryck, intryck, intryck… och hel del inspiration att utveckla vårt arbete på olika sätt. En sak är klar: när man gör något i USA gör man det stort och rejält. Nuförtiden också med all den modernaste tekniken. Jag är särskilt imponerad av användningen den interaktiva tekniken. Den ger stora möjligheter att göra besökare delaktiga i de problemställningar och moraliska ställningstaganden utställningen – eller vad det nu kan vara – vill exponera.

En mer allmän sak som slagit mig under veckan är den motsägelsefullhet USA tycks präglas av när det gäller de frågor vi var särskilt intresserade av: intolerans och tolerans. Å ena sidan stor och lång vana vid olikheter. Hela USA:s invandringshistoria gör landet till mångfaldens högborg. Går man på gatan i New York ser man människor av de mest skilda slag med kläder och religiösa symboler där helt olika karaktärer blir tydliga. Ingen höjer på ögonbrynen för dessa olikheter. Det finns också museer för tolerans där man medvetet vill påverka amerikaner i riktning mot att bejaka mångfalden. På det hela taget en generös inställning till varandra.
Och så å andra sidan en smärtsam intolerans som tar sig svåra och i våra ögon upprörande uttryck. När homosexuella begravs kan det stå moralkonservativa demonstranter utanför kyrkan med plakat när kistan bärs ut. Abortmotståndare har skjutit läkare på kliniker som utför aborter. Aversionen mot svarta ligger fortfarande och pyr under ytan och bubblar då och då upp. Dessa grupper är inte randfenomen utan är starka och inflytelserika.
Denna dubbelhet är i mina ögon svårare att bejaka som ett utslag av mångfalden.

Det här inlägget postades i Mångfald, Tolerans. Bokmärk permalänken.