Den tomma stolen

Igår delade vi på regeringens uppdrag ut det årliga Per Anger-priset för humanitära och demokratifrämjande insatser. Det blev en lite annorlunda tillställning. För två år sedan stod stolen för pristagaren, Brahim Dahane från Marocko, tom eftersom han kort dessförinnan återigen satts i fängelse. Efter ett och ett halvt år släpptes han fri och fick tillbaka sitt pass. Så nu kunde han komma och vara med igår. Det blev en gripande upplevelse både för honom och oss andra. Alla reste sig upp när han kom upp på scenen och gav honom en mycket lång och varm applåd. Innerst inne hade jag inte vågat tro att han skulle få den här möjligheten av de marockanska myndigheterna.

När vi så kom till utdelningen till årets pristagare Narges Mohammadi från Iran upprepades ceremonin från för två år sedan. Hennes stol stod tom. Hon sitter i husarrest i väntan på ett elvaårigt fängelsestraff för sin fredliga kamp för mänskliga rättigheter i Iran. Hennes frånvaro gör – tyvärr – att vårt val av pristagare är solklart riktigt.

Den tomma stolen blir en symbol för det förtryck som människor på alldeles för många ställen i världen är utsatta för – bara för att de hävdar att alla medborgare ska få del av de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Det här inlägget postades i Demokrati, Mänskliga rättigheter och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.