Intolerans – förbud

Det sägs ibland i debatten att förbud i något avseende är lika med intolerans. Det man inte vill tolerera förbjuder man. Argumentet är besvärligt för det försätter genast den som förespråkar ett förbud i ett moraliskt underläge som är svårt att sedan argumentera vidare utifrån.

Jag tog upp frågan ur ett lite annat perspektiv i det jag skrev den 11 oktober 2011. Toleransen har sina gränser. Allt är inte och kan inte vara tillåtet. Det är så självklart att det knappast behöver sägas. Det är och ska vara förbjudet att aga barn. Det är och ska vara förbjudet att köra bil med alkohol i kroppen.

Förbud är alltså inte i sig eller per definition tecken på intolerans. Den avgörande frågan är på vilka grunder, utifrån vilka värden och med vilka argument ett förbud förespråkas och införs. Sakligheten fordrar att det är dessa grunder, värden och argument som kritiskt ska prövas. Förbudet är berättigat om argumenten håller. Annars inte. Håller argumenten värnar förbudet om något riktigt och gott. Håller de inte är förbudet ett tecken på intolerans.

Det här inlägget postades i Tolerans. Bokmärk permalänken.