Argument – person

För att nu komplettera innehållet i mitt förra inlägg vill jag hävda att argumenten och dess underliggande värderingar ska vara utslagsgivande, inte vem som framför dem.
Det är ett klassiskt debattknep att först misskreditera personen genom att misstänkliggöra henne/honom för dolda agendor, skumma avsikter, tvivelaktiga sammanhang. Därmed har man förhandsstämplat de åsikter personen framför och argumenten för dem. Därmed får argumenten inte chans att påverka på sina egna villkor. De är på något sätt i förväg kontaminerade. Detta debattknep leder inte det sakliga övertygandet framåt.
Samtidigt ska det erkännas att personer som under längre tid byggt upp ett förtroende för vad de säger och skriver får en större chans att bli lyssnade till. Och tvärtom, sådana som på olika sätt förbrukat sitt förtroende får svårare att nå fram med sina ståndpunkter och argument. I båda fallen måste vi dock hela tiden anstränga oss att både kritiskt och förutsättningslöst lyssna till argumenten och pröva deras bärkraft.
Låt oss i alla lägen värna om de granskade argumentens styrka och värde. Även när  – och kanske särskilt just då! – de går på tvärs mot mina egna ståndpunkter och hållningar.

Det här inlägget postades i Tolerans. Bokmärk permalänken.