Ena eller samla

I söndagens DN och SvD förekommer två debattartiklar som behandlar partiledarfrågan inom socialdemokraterna. I den ena pläderar Peter Weiderud för att nästa partiledares uppgift inte är att ena partiet utan samla det. I den andra säger Christer Isaksson att det nu behövs en ledare som kan ena partiet.
Ena eller samla – det är frågan.
Den partipolitiska diskussionen är inte mitt bord. Däremot aktualiserar de bådas ställningstaganden en viktig fråga ur ett bredare demokratiskt perspektiv. Att vara enig med någon är att tänka detsamma. Det är ett mål vi i ett samhälle aldrig kan nå. Frågan är om det ens vore önskvärt. Åsikter och ställningstaganden bryts mot varandra och just i mötet mellan olikheter ser vi en berikande mångfald. Vi lär av varandra, påverkas av varandra och utvecklar vårt eget tänkande.
Samtidigt är det fundamentalt att vi med dessa olikheter och i denna mångfald kan hålla samman. Jag har sagt det förut i dessa spalter: ordet samhälle kommer just från tanken på att hålla samman. Mångfalden får inte leda till utstötning och exkludering av dem som inte har makten – ekonomiskt, politiskt, opinionsmässigt. Det är särskilt det politiska ledarskapets uppgift och ansvar att hålla ihop landet utifrån grundläggande demokratiska värden, alldeles särskilt alla människors lika värde.

Det här inlägget postades i Demokrati. Bokmärk permalänken.