Antisemitism – igen!

Att framföra sakligt grundad kritik mot staten Israels politik är INTE antisemitism.
Att lägga skulden för sådan kritiserad politik på judar varhelst de befinner sig i världen eller göra dem på något sätt medansvariga för den – det ÄR antisemitism.
Denna distinktion mellan staten Israels ansvar för sin politik och judars i världen icke-ansvar för den är och måste vara en grundbult i vårt förhållningssätt. Jag har sagt det förut och upprepar det närhelst jag kan.

Just nu aktualiseras och diskuteras situationen på ett annat och dramatiskt sätt när det gäller kopplingen staten Israel och antisemitism. Det handlar om dess existensberättigande eller rättare sagt dess existensOberättigande. Företrädare för den politiska och religiösa ledningen i Iran ser Israel som en cancertumör som måste opereras bort. Israel måste raderas ut från kartan. Israel måste upphöra att existera. Det gäller att utplåna den judiska staten. Exemplen hämtade från debattartikel i DN den 20 februari.
Förmodligen har Iran kärnvapen inom ett år för att förverkliga sina planer.

Här handlar det inte om den berättigade politiska diskussionen hur parterna på snabbast möjliga sätt ska förverkliga en tvåstatslösning där både israeler och palestinier har full hemortsrätt och suveränitet. Här handlar det rätt och slätt om utplåning, förintelse.
Detta är antisemitism i sin mest extrema moderna form. Den har vi skyldighet att bekämpa på alla plan – i vardagssamtalen, i skolans undervisning, på de politiska arenorna, inom media och i de stora internationella sammanhangen.

Det här inlägget postades i Tolerans. Bokmärk permalänken.