En röst för demokratin

Det enklaste, tydligaste och mest jämlika uttrycket för demokratin är röstandet på valdagen. En person–en röst, varken mer eller mindre. Jag minns min barndoms valdagar när många av dem som fortfarande hade personliga minnen av införandet av den allmänna rösträtten klädde sig i finkläder, kostym och finklänning, när de gick till vallokalerna. Att rösta det var högtid! Hade de inte så mycket att säga till om i vardagen hade de i alla fall lika mycket makt som alla andra på valdagen. Kunde de inte göra sin röst hörd i det dagliga livet kunde de i alla fall tala med sin – ja just det – RÖSTsedel. Yttrandefriheten har också sin mest centrala plats vid valurnorna där alla myndiga medborgare är röstberättigade!

Det fascinerande just nu är den nya rörelse i Ryssland som inför presidentvalet aktivt försöker förhindra valfusk – just detta att en person –en röst sätts ur spel. I ett reportage i lördagens DN (bara i pappersupplagan) skildras hur Moskvabor köar för att stoppa valfusket genom att bli valövervakare. En ny folkrörelse är på gång. Det viktigaste är inte vem som vinner valet – det vet de på förhand – utan att det går rätt till och verkligen speglar folkviljan.
Med en sådan rörelse finns det för hopp om demokratisk utveckling i Ryssland även om en del andra tecken tyder på motsatsen.

Det här inlägget postades i Delaktighet, Demokrati. Bokmärk permalänken.