Nationaldagen

6 juni vår nationaldag. I vilken sinnesstämning firar vi den? Kanske ännu inte med samma glöd och engagemang som Norge. Men ändå med några tankar om vad den kan stå för.
För mig är det helt överordnade tacksamhet.
Tacksamhet över att vi lever i fred sedan långliga tider, att vi har det bättre materiellt sett än de flesta i världen – vår föräldraförsäkring t ex är ju helt fantastisk! -, att vi omfattas av en stabil demokrati med yttrande- och åsiktsfrihet. Vi lever under fria omständigheter där var och en har grundläggande möjligheter att utvecklas utifrån egen förmåga och eget behov. Listan kunde göras mycket längre!
Kanske uppfattas denna förnöjsamhet som okritisk och lätt moralistisk. Jag tycker bara att vi mitt i all kritisk skolning har rätt att en dag om året få lyfta fram det positiva så att det inte blir självklarheter.

Det kan också hindra oss från att ge nationaldagen en slutenhetens prägel, att vi den dagen skulle värna om oss själva och vårt eget, stänga dörrarna mot andra och förstärka våra gränser.
Tacksamhet leder istället till generositet och öppenhet. Finge det prägla nationaldagen får den gärna blåsas upp med aktiviteter och manifestationer av de mest skiftande och engagerande slag!

Det här inlägget postades i Demokrati, Yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.