Demokratins pris

När vi nu idag tillkännager årets Per Anger-pristagare, Sapiyat Magomedova från Dagestan i Norra Kaukasus, är vi övertygade om att vi gjort ett riktigt val. Samtidigt som vi är glada över detta val tycker jag det varje år är smärtsamt att leta fram människor som är föredömen när det gäller kampen för andra människors grundläggande rättigheter och ändå och just därför trakasseras, hotas, förföljs, fängslas. De borde få beröm, belöning, framgång. Istället får de betala ett högt personligt pris, ibland så högt att de förlorar sina liv.

I år är valet av pristagare särskilt hoppfullt eftersom Sapiyat Magomedova är så ung, 33 år. Hon har så mycket att förlora på sin kamp som orädd försvarsadvokat för dom som får sina rättigheter åsidosatta. Karriär, familj, ekonomisk trygghet, personlig säkerhet. Trots att hon kunde och i mångas ögon också borde bygga för sin egen framtid satsar hon på andras rättigheter och bästa. Det är så långt vi kan komma från alla de mutskandaler vi dagligen läser om.

Årets val av pristagare väcker frågan om vad i livet som egentligen är värt att kämpa för för en ung människa. Är det att se om sitt eget hus eller är det att vara med och bygga upp något för vårt gemensamma bästa? Jag har inte haft chansen att fråga Sapiyat Magomedova vad hon svarar på frågan, men jag är ändå övertygad om vad svaret blir. Därför ska det bli så roligt att få träffa henne när hon kommer till Sverige i november.

Det här inlägget postades i civilkurage, Demokrati, human rights, Mänskliga rättigheter, Yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.