Julefriden som kom av sig

Så här sista arbetsdagen före julledigheten hade jag hoppats kunna glida in i den mentala julefriden. Så blev det inte. Åsa Lindeborgs artikel i gårdagens Aftonbladet kan inte bara stoppas undan och kvävas av lusten till avkoppling och vila. Jag blir både upprörd (avstår från att använda de ord som egentligen speglar mina känslor och tankar) och allvarsam. Jag tänker: måla inte faan på väggen men ta verkligen det hela på största allvar. Detta ÄR ett hot mot grundbulten i vår demokrati: respekten för alla människors lika värde. Och om den grundbulten börjar lossna kan det börja knaka på fler håll i våra samhällsvärderingar. Historien förskräcker. Hur många gånger har inte kränkande smädeord mot enskilda och grupper varit ett förebud om betydligt värre händelser. Tänk bara på Rwanda när tutsierna kallades kackelackor. Smädelser blev till hot blev till övergrepp blev till förföljelse blev till eliminering.

I julens anda vill jag ändå tro på de goda krafterna och deras seger. Men det sker bara om alla vi som tror på demokratins grundläggande värderingar ger dem röst och kropp varhelst vi befinner oss. Bara med det i sinnet kan jag tänka mig någon sorts julefrid.

Det här inlägget postades i Alla människors lika värde, civilkurage, Demokrati, Mänskliga rättigheter. Bokmärk permalänken.