Pojkstreck – bara?

Att åstadkomma en explosion utanför en synagoga och med en sten krossa ett fönster på samma synagoga – kan det betraktas som ett pojkstreck? Uppenbarligen tycker en åklagare i Malmö så. Därmed vill han tona ned en händelse som han menar fått alltför stora proportioner i media.
För mig är pojkstreck när vi grabbar i koltåldern spelade hartsfiol på tant Larsson fönsterbräde.

Även om åklagaren av olika skäl juridiskt inte får in händelsen under kategorin hatbrott får vi inte bagatellisera den och nästan med en axelryckning gå förbi den. Även om förövarna kanske inte var ideologiska extremister ger hela sammanhanget anledning att ta det hela på största allvar. Mot synagogan i just Malmö – vem kan undgå att se mönstret med trakasserier mot judar bara för att de är judar i denna stad? Varje ansats till sådana trakasserier måste vi alla tydligt och kraftfullt ta avstånd från. De rättsvårdande myndigheterna får heller inte sända några som helst signaler att saken kan tas lite lättare på. Det ”lilla” som accepteras blir snart något större. Risken blir en tillvänjningseffekt som smygande utsätter en grupp medborgare för helt oacceptabla konsekvenser.

Än en gång, de små stegens tyranni ska stoppas just när de är små. Det är då vi alla har en möjlighet att vara med att påverka – åt rätt håll!

Det här inlägget postades i ansvar, Påverka, Tolerans och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.