Kärrtorp i våra hjärtan

Det är okej att vara radikal (vem har inte varit det någon gång i sitt liv?). Det är okej att vara extremist (ytterlighetsåsikter utifrån ett svartvitt perspektiv). En demokrati rymmer detta. Argumentens bärkraft och genomslag blir som alltid i en demokrati det som avgör om de radikala och extrema uppfattningarna får framgång.
MEN det är INTE okej att försöka driva igenom dessa åsikter med våld eller hot om våld mot människor och egendom! Inte ens desperation inför orättvisor – mot mig själv eller mot andra – eller utanförskap – eget eller andras – ger mig den rätten. Det hör också till demokratins villkor att den är trög och fordrar tålamod, något som för den radikale och extremisten är särskilt utmanande.

Utmaningen nu – med Kärrtorp i färskt minne och inför den stora manifestationen på söndag – är att med stor medborgarkraft visa att våldet som metod är fullständigt oacceptabelt och att det inte har folkligt stöd, och SAMTIDIGT inte kväsa de radikalas och extremisternas – de må komma från höger eller vänster eller religiöst håll – rättigheter att vara just radikala och extrema i sina åsikter i tal och skrift.
Här prövas demokratin. När vi vill motverka och förhindra våldet som medel finns en risk att vi vill skapa en säkerhetszon in i området för åsikts- och yttrandefriheten. Att med kritiska argument pröva och nagelfara extremisternas åsikter är både en rättighet och många gånger en skyldighet. Att försöka förbjuda dem är inte bara odemokratiskt utan även kontraproduktivt. Förbud vore ett tecken på svaghet. Öppen argumentering ett tecken på styrka.

Kärrtorp i våra hjärtan – just nu är det symbolen för alla goda demokratiska krafters uppslutning kring vårt samhälle, visserligen ofullkomligt och ändå i grund och botten så mycket värt att slå vakt om.

Det här inlägget postades i Åsikter, Delaktighet, Demokrati, Extremism, Mänskliga rättigheter, Medborgarkraft, Yttrandefrihet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kärrtorp i våra hjärtan

  1. Kjell Arvidsson skriver:

    i min värld så är det samma homo sapiens i alla länder på jorden. Vi har inte ändrats speciellt sen den tiden då vi levde på savannen i Afrika. Vi är inget trevligt kreatur. Vi är alla tiders vidrigaste odjur. det enda som sklijer oss från Rommarriket eller tredje riket är att vi är aningen mera raffinerade. Jag tror att det är samma lidande i välfärden som det var i Tyskland på 1940 talet eller i Ruanda . Andra förskräckande exempel är hur Indianer och aboriginer behandlats. Jag räknar med att 25 personer dör en onormal död varje dag i Sverige. Hur många som stryker med i andra länder till följd av oss vågar jag inte gissa. Vi dammsuger världen på billiga råvaror och billig arbetskraft. Vi tvekar inte att låna stora summor av kommande generationer. Det är denna storyn som ni måste berätta

    kjell Arvidsson Ulricehamn

Kommentarsfältet är stängt.