Ett frimärke vittnar

I höstas deltog jag vid mötet i Toronto med den internationella organisation, IHRA  som Forum för levande historia tillhör. Eftersom Kanada gjort Raoul Wallenberg till hedersmedborgare hade arrangörerna bett en överlevande från Förintelsen, som räddats genom ett av de skyddspass Raoul Wallenberg skapade och delade ut, att vittna om hur hon överlevt. När hon talar säger en medarbetare plötsligt till mig: Är inte det den person som är på frimärket som svenska posten gav ut i samband med Raoul Wallenbergs 100-årsdag. Efter kollationering visade det sig att det var just så.

 Judith Weiszmann tillsammans med sin dotter.

Judith Weiszmann tillsammans med sin dotter.

Den anonyma kvinnan eller flickan – då 14 år – på frimärket stod mitt framför oss. En märklig upplevelse! Det visade sig också att hon figurerar på det frimärke som Kanada gav ut i samband med hedersmedborgarskapet.

Vi bjöd in henne – Judith Weiszmann som hon numera heter – till Sverige, nu 70 år efter det att hon fick sitt Schutzpass. I veckan har hon varit här och i olika sammanhang berättat om tiden i slutet av kriget och hur hon lyckades överleva. Igår var hon med i TV4:s nyheter.

Judith Kopstein - SchutzPass - Wallenberg.jpg

Judith Weiszmann är ett av så många märkliga livsöden från denna tid. Det är en oerhört stor tillgång så länge vi får ha dessa vittnen i livet och så länge de orkar och förmår berätta sina historier.

En viktig detalj i hennes berättelse var att hennes far, som också räddades av Raoul Wallenberg och arbetade för honom på ambassaden, var den siste som såg RW och hörde honom säga de smått bevingade orden när han skulle eskorteras till det ryska militärhögkvarteret: Jag vet inte om de är mina fångvaktare eller livvakter.

Det här inlägget postades i Förintelsen, levande historia, Raoul Wallenberg, skyddspass och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.