Mot eller för?

Mot nazisterna på våra gator. För judars rätt i Sverige att leva tryggt på lika villkor som alla andra.

Det var vad manifestationerna i Stockholm i lördags och söndags handlade om. Den förra samlade flera tusen i alla åldrar, flest ungdomar, bland dem en militant aktivistklick. Den senare färre – om än fler än tusen – med en högre medelålder. Det var hur som helst till övervägande del olika deltagare i de båda manifestationerna.

Låt mig säga det direkt: båda manifestationerna var angelägna och viktiga. Mot nazisterna och för judarna. Samtidigt funderar jag på varför inte fler av dem som deltog på lördagen kom för att visa sin solidaritet med en grupp som just nazisterna spyr sitt hat mot. Orkade inte gå två dagar i rad? Ok. Det kan vara en förklaring.
Men nånstans har jag en tanke om ett annat underliggande skäl. Många av dem som deltog på lördagen tror jag intar en kritisk inställning till Israels politik mot palestinierna. Det gör att de inte vill eller vågar visa sitt stöd för Sveriges judar pga. risken att deras israelkritik ska ifrågasättas eller misstänkliggöras. Eller än värre: att de menar att svenska judar är medansvariga till det som staten Israel gör. I så fall är det återigen en sorglig och oacceptabel sammanblandning av staten Israels politik å ena sidan och svenska judars icke-ansvar för denna politik å den andra.

Jag bara hoppas att min tanke är fel! Att istället mot och för är två sidor av samma mynt och ägs av samma personer. Om kampen mot nazisterna på våra gator samtidigt innebär kampen för judar att gå trygga på våra gator, ja då kan något riktigt hoppfullt vara på gång!

Det här inlägget postades i Alla människors lika värde, Antisemitism, Delaktighet, demonstration, fördomar, främlingsfientlighet. Bokmärk permalänken.