Gästinlägg av Ola Nilsson, projektledare på Forum för levande historia

Den första veckan i oktober åkte två projektledare från Forum för levande historia på en resa till Bosnien-Hercegovina tillsammans med 24 lärare och skolledare från olika delar av Sverige. Resan är ett samarbete med Den Globala Skolan, kopplat till skolmaterialet Den livsfarliga historien.

Vi besökte Sarajevo, Srebrenica, Tuzla, Vukovar, Jasenovac och Mostar. Det väcks mycket känslor på de autentiska platserna. Det är kärnan i exkursionspedagogiken. Veckan har handlat om att öva på att förstå. Att lyssna och se, från olika perspektiv, hur historien formar vår samtid. Naturligtvis har vi försökt att förstå hur historien användes av nationalistiska krafter i uppfartssträckan till krigen på 90-talet, för att piska upp en misstänksamhet, separation och hat utifrån etniska skiljelinjer. Sorgligt nog frodas nationalismen än idag.

Historien är i allra högsta grad levande på Balkan. Idag, nitton år efter krigets slut, efter den ödeläggelse och död som det bringat, efter utbredd etnisk rensning och efter folkmordet i Srebrenica, behövs det inte mycket skrapande förrän historien blottar sig tydligt i samtal, även när vi pratar om något helt annat.

Det är svårt att summera en veckas starka intryck i ett inlägg. Trots allt så slutar ju inte resan här. Istället blir den en startpunkt för fortsatt nyfikenhet, personlig och historisk empati och en strävan efter att förstå. Läs gärna resebloggen för fler reflektioner.

Det här inlägget postades i historiebruk, Kriget i forna Jugoslavien. Bokmärk permalänken.