Åminnelse och påminnelse

Bilden visar en brinnande synagoga.

Den brinnande synagogan på Böhmerstrasse i Frankfurt 10 november 1938. Foto: Yad Vashem

Finns det någon skillnad i betydelse mellan dessa båda ord?
Åminnelse riktar sig bakåt i tiden för att respektfullt minnas människor och händelser.
Påminnelse gäller nuet som en väckarklocka och en uppmaning att agera.

Båda betydelserna går att tillämpa när vi lyfter fram den så kallade Kristallnatten på söndag. Det är då 76 år sedan helvetet brakade loss för judarna i Tyskland. Synagogor brändes, judiskägda affärer förstördes och judar mördades. Trakasserierna mot judar var inget nytt. Nedvärderande och kränkande attityder mot dem hade växt under lång tid. Dessa attityder hade kodifierats i de så kallade Nürnberglagarna 1935 med alla inskränkningar och förbud för judar bara för att de var judar. Visst hade det också förekommit fysiska övergrepp mot judar tidigare. Men Kristallnatten gjorde det alldeles klart att det sågs som en nationell angelägenhet att med alla medel utesluta judarna ur ”folksgemenskapen”. Natten blev ett förebud om det urskiljningslösa mördandet under Förintelsen. Allt detta ska vara föremål för vår åminnelse, alldeles särskilt av djup respekt för alla dem som helt oskyldiga fick sätta livet till och dem som mirakulöst nog överlevde men med fasansfulla minnen.

Kristallnatten ska också vara en påminnelse om att intoleranta och nedvärderande attityder, inte minst mot judar, finns ibland oss också idag. Det får inte nonchaleras och än mindre passivt accepteras. Vi får inte vara så naiva att vi tror att det inte är så farligt och att vår humanistiska demokrati är så robust att den inte påverkas. Det som idag uppfattas som frö eller små plantor kan växa till träd om vi inte aktivt bjuder motstånd. Tror vi på alla människors lika värde är det vår plikt att bjuda detta motstånd! Det är åminnelsens mest värdiga konsekvens!

Det här inlägget postades i Förintelsen, Kristallnatten. Bokmärk permalänken.