Möt människorna bakom myten

I början av veckan sände Sveriges Radio andra delen av ett program i P1:s Kaliber som tog upp romernas situation i nordöstra Rumänien. Reportern Viktor Åsberg vill ta reda på
varför romer söker sig till Sverige för att tigga. Efter att lyssnat på programmet är det inte svårt att förstå.

Åsberg beskriver en fattigdom och misär man knappt trodde existerade inom EU. I Sverige kan man i alla fall tjäna ihop till lite pengar att sända till dem som är kvar därhemma, inte sällan barnen som ofta lever i skjul utan tillgång till rinnande vatten, kläder och mat på bordet. Det är lätt att känna vanmakt. Men vi måste ställa oss frågan: Hur kan vi hjälpa

flh058-6Forum för levande historia genomför just nu en fördjupad satsning kring romers historia och kultur. Syftet är att öka medvetenheten och fördjupa kunskaperna om folkmordet på romer under Förintelsen, men också om den antiziganism och den intolerans som riktas mot romer idag. I utställningen Vi är romer – möt människorna bakom myten som visas i våra lokaler i Stockholm, är fokus i första hand på romer bosatta i Sverige. Förhoppningen är emellertid att skapa förståelse för den romska minoritetens internationella förgreningar och relationer, både bakåt i tiden och i samtiden.

En av våra huvuduppgifter är att informera om romerna under Förintelsen. Just den här veckan genomför vi tillsammans med É Romani Glinda en studieresa till minnesplatser i Polen för unga romer. 20 deltagare från hela Sverige är med på resan. Syftet är att stärka den historiska kunskapsnivån bland unga romer i Sverige och diskutera hur Förintelsen har påverkat och påverkar situationen för romer i Europa och Sverige idag. De bästa företrädarna för romer, är romer själva. Det måste vara utgångspunkten.

Men ingen minoritet klarar sig ensam. Här har vi alla ett ansvar att hjälpa till och visa solidaritet. Många gånger är det våra egna fördomar som är hindret. Ett sätt att ta sig över hindret är att besöka utställningen Vi är romer. Nästa vecka inleder vi en reklamkampanj i tunnelbanan för att locka nya besökare till utställningen. Vi hoppas få också den ovana museibesökaren att vilja komma.

Så länge det finns nyfikenhet, finns det hopp!

Ingrid Lomfors, överintendent

Det här inlägget postades i Efter massmorden i Norge och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.