Ökat intresse för romer – anledning till optimism

Igår såg jag filmen Taikon som bygger på Lawen Mohtadis bok om Katarina Taikon. Det är en stark dokumentär om ett kvinnoöde som vigde sitt liv åt romers rättigheter i Sverige. Med hjälp av unika arkivfilmer ges inblickar i romers eländiga livsvillkor under efterkrigstidens svenska samhälle. Även om vi hört talas om det tidigare, behöver vi bli påminda om den diskriminering och utsatthet som många romer utsattes för. Filmen tar bland annat upp Katarina Taikons envisa försök att hjälpa en grupp franska romer med uppehållstillstånd. Det misslyckades och romerna utvisades.

Fotograf+Björn+Langhammer_2Det är också en film om svensk historia och svensk antiziganism. Det senare känns skrämmande aktuellt i vår egen tid. Parallellerna är många och man undrar: vad har vi lärt oss egentligen?

Jag vill ändå tro att samhället trots allt har blivit mer upplyst. Romerna själva har blivit mer synliga i den offentliga debatten och politiska samtalet. Vi har betydligt mer kunskaper om romers historia, kultur och situation – än vad man hade på Katarina Taikons tid. Idag ser vi också ett ökat intresse från civilsamhället att engagera sig för romers rättigheter, inte minst för de romer som kommit till Sverige från andra länder.

Jag lämnade Taikon i vemod, men vaknade ändå med känslan av hopp om att filmen kan leda till förändring. Jag tillåter mig att känna ett visst mått av optimism.

Ingrid Lomfors, överintendent

(Foto: Björn Langhammer)
Det här inlägget postades i Efter massmorden i Norge. Bokmärk permalänken.