Försoning, yttrandefrihet och sanningen om det förflutna

Den 26 januari, en dag före Förintelsens minnesdag, beslutade Polens parlament om en ny lag. Lagen ska göra det straffbart att ”offentligt och mot fakta” hävda att polacker eller den polska staten var medskyldiga till nazisternas brott under andra världskriget. Kritiker menar att Polen nu har tagit ytterligare ett steg bort från yttrandefrihet och demokrati. Även inom Polen höjs röster mot PIS-regeringens agerande i vad som anses vara ett försök att stärka polsk patriotism och ”polsk heder”.

Bakgrunden till denna lag kan ha flera skäl. Utifrån det sakområde jag själv representerar, det vill säga fakta och minnesförmedling om Förintelsen, är den nya lagen ett uttryck för historierevisionism. Ett försök att skriva om historien. Men lagen kan inte ändra den historiska verkligheten och sanningen om Polens delaktighet i fördrivningen och mördandet av judar. Det som har hänt, har hänt.

Den framstående israeliske historikern Yehuda Bauer, som nyligen gästade Sverige, fördömer i skarpa ordalag Polens agerande. ”Jag är mycket misstänksam mot användandet av begrepp som  ´nationell heder`, i synnerhet när det förekommer i samband med nation eller etnicitet”.

Bauer menar vidare att Polen bryter mot det mellanstatliga samarbetet inom International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA), där Polen är medlem,, liksom Stockholmsdeklarationen från år 2000, i vilken det bland annat står: ”Tillsammans måste vi hålla sanningen om Förintelsen levande gentemot dem som förnekar den. Vi måste stärka våra folks moraliska engagemang och våra regeringars politiska åtagande att säkerställa kommande generationers kunskap om orsakerna till Förintelsen och förmåga att begrunda dess följder.”

Jag instämmer helt med Bauer om att inget civiliserat land kan anta en sådan lag. Den står i vägen för försoning, yttrandefrihet och sanningen om det förflutna. Därför måste vi vädja till alla medlemsländer inom IHRA att agera för att förmå Polen att omedelbart slänga lagförslaget i papperskorgen.

Det här inlägget postades i Efter massmorden i Norge. Bokmärk permalänken.